aniviel

Egentligen har jag haft ganska kul idag, var med Karin ut i skogen och lekte med hennes scouter.
 Men telefonsamtalet jag fick i morse klockan 8 var inte roligt alls.

Igår eftermiddag så ringde mamma till mej och berättade att min gammelkatt Tirba hade fått njursvikt. Farbror doktorn hade sagt att de skulle se hur det utveckalde sej under helgen och sen avgöra, men det var för tidigt at säga något. Det kom ju som en chock att Tirba var så sjuk...

 I morse så kom då samtalet. Jag visste egentligen vad det handlade om innan jag svarade. För i min familj ringer man inte 8 en lördagmorgon om det inte är något väldigt viktigt. Tirba hade blivit sämre under natten och hade inte druckit något själv alls. Hon var så dålig så att enligt mamma så handlade det bara om några timmar. Så beslutet fattades, hon skulle få dö.

Det kändes så hemskt att inte få vara där och säga hejdå till henne, min älskade stor pisse. Men det var ju det bästa för henne. Så 11 idag ringde mamma och berättade att nu var det gjort...

Usch, det känns så konstigt att tänka att det bara är en katt som möter en när man kommer hem. Och inge knaskatt som ligger i fönstret på morgonen och spanar ut över trädgården. Det känns fortfarande overkligt. Jag har beslutat mej för att åka hem nästa helg på söndag. Måste bara få åka hem och pussa på Trulsa vännen som är kvar.