Lördag
Jag har valt två av de finaste sångerna jag vet.
Askonsdag
Jag gillade verkligen GT-texten...
Som ni fastar i dag blir inte er bön hörd i höjden.
Är det en sådan fasta jag vill se: en dag då man späker sig,
hänger med huvudet som ett strå, ligger i säck och aska?
Kallar du det fasta, en dag som behagar Herren?
Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok.
Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum,
ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen!
Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas.
Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.
Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: "Här är jag."
Jesaja kapitel 58, vers 4 - 9
Den sa mej väldigt mycket när jag läste den. Sen satt jag även och tänkte på att det alltid finns någon som har det värre. Jag har det ganska kämpigt just nu av olika anledningar, men jag uppskattar det som finns omkring mej. Jag satt och tänkte att även om jag har det riktigt jobbigt nu, så finns det människor som inte har det skyddsnätet som jag har omkring mej. Mina föräldrar ställer upp hela tiden och jag har massor av vänner som finns där för mej. Tänk de som inte har det!
Ibland känner jag att jag inte uppskattar alla som hjälper mej tillräckligt, men till dej som känner dej träffad:
Utan dej skulle jag aldrig orka! Du är verkligen GULD värd för mej! Min ögonsten.
Ingen nämnd, ingen glömd ;)
Jag fick även vara med och dela ut nattvarden. Jag tycker att det är väldigt speciellt att få det uppdraget. Här förmedlar jag Jesus blod till någon, jag är en del i förlåtelsen som de får. Jag känner stor ära i att få vara en länk mellan Gud och den som tar emot nattvarden. Det är så fint, Kristi kropp, för dej utgiven. Jesus gjorde det här för dej, och dej och dej. Han gjorde det för oss alla för att vi ska få evigt liv och kunna vara med honom och Gud sen.
Den här Askonsdagsmässan var precis vad jag behövde känner jag :)
Älskar dej!
// Jenny
Sjukskriven
Igår var jag till vårdcentralen, för nu känner jag att det får vara nog med sjudom för min del. Jag satt och tittade igenom mina kalendrar och kom fram till att jag har varit sjuk en gång i månaden sen i höstas. Det kan ju inte vara riktigt normalt.
I alla fall, jag var på vårdcentralen. Där blev jag ordinerad lite mediciner för mina förkyldningar och problemet med mina axlar. Sen har jag även fått remiss till sjukgymnasten så jag hoppas att de hör av sej snart. Sen tog dom även lite prover.
Läkaren frågade om jag ville få en sjukskrivning, men jag sa att jag skulle prata med min handledare först. Och nu så har vi bestämt att jag ska bli sjukskriven 50%. Det är på ett sätt ganska skönt för då kan jag fokusera på att bli frisk istället för att ha ångest över alla timmar jag måste jobba igen. Så nu ska jag ringa till vårdcentralen och fixa det...
Jag hoppas verkligen att jag kan bli ordentligt frisk den här gången. Det tar ordentligt på mej att vara sjuk hela tiden, både fysiskt och psykiskt. Jag blir så trött. Men just idag är det lite sol ute och jag hör några fåglar så jag ska ta mej en lite promenad ute i solen... älskar när våren börjar komma :)
Sjuk, igen och igen och igen
Jag har verkligen tappat räkningen för längesen över hur många gånger jag har varit sjuk sen i somras. Jag förstår verkligen inte varför alla, och då menar jag alla, förkyldningsbakterier måste ge sej på mej. Och som om den inte vore nog med förkyldning, nu har min kropp bestämt sej för att vara jobbig med. Mina axlar, som i vanliga fall inte alls är roliga, har blivit värre. Och mitt högra ben gör ordentligt ont.
Det verkar som om jag får knarka Echinagard och Zonkräm en tid fram över...
Har fått receptet på ett avkok med citron och ingerfära med som jag ska pröva, det kan ju inte skada menar jag.
Sen känner jag att jag inte kan vara hemma fråån jobbet heller. Jag har varit borta alldeles för mycket. Visst, som volontär ska grupperna man är med i inte vara beroende av en. Men ibland kan det ju inte hjälpas att man behövs.
Nej, nu blir det en ordentlig snyting och frukost efter det....
// Jenny
Fredag med Karin
Idag har vi gått en väldigt lång promenad längst med ringleden. Sen slappade vi lite och pratade om allt vi har gjort under den senaste tiden. Efter lunch gick jag och Karin till Återbruket, en second hand, och där tog det tid vill jag lova. Med mej hem fick jag fem dukar, en bricka, två grytunderlägg, en plast burk (som man använder när man gör redning till såser och behöver skaka mjölet och vätskan) samt en sockerkaksform. Karin fick oxå med sej massor. Men vi var ganska billiga i drift iaf ;)
Men när vi gick ut i morse för att gå promenaden runt ringleden så stötte vi på en *piiip* brevbärare utanför dörren. När han såg oss frågade han, ganska oartigt, Vad gör ni? Eh, går ut med hunden svarade vi. Och sen sa han något om att man inte fick ha hundar i det här huset. Och jag sa att jag bor här och jag borde ju veta om det. Men han var jätteotrevlig och jag tyckte att han verkligen inte hade något att göra med det överhuvudtaget... usch vad arg jag blev!
Jag fattae verkligen inte varför han hoppade på oss så. *mummel*
Jaja, nu ska jag iaf färga Karins hår. Sen ska vi nog lägga ossför att vila och titta på film :)
// Jenny
Hemma igen
Jag kom egentligen i måndagskväll men jag har inte hunnit skriva något.
Det har varit helt fantastiskt att vara i Taizé. Jag gick ju in i tystnad på måndag vid lunchtid så jag har haft massor av tid till att tänka. Och det har varit väldigt skönt.
Idag drar allt igång igen. Jag ska ha möte med Lena nu klockan 10 och sen rullar allt på igen som vanligt.
Usch... jag har lite ont i huvudet. Det skulle vara så typiskt om jag blev sjuk nu. Alla andra hade varit sjuka under tiden i Taizè men jag hade klarat mej. Men så klart kommer jag bli sjuk nu... och Karin som kommer på torsdag oxå... jag hoppas att jag kommer lyckas hålla mej någorlunda pigg tills dess iaf :)
Nej. Nu blir det jobb.
Dum - det är jag
För 2½ timme sen så låste jag ut mej själv från min lägenhet... Jag skulle gå ner och hämta tvätten och glad ihågen smäller jag igen dörren med lås som låses automatiskt. Och två steg ner i trappan så kommer jag på det, jag har glömt nyckeln. Tur att jag i min dumhet iaf hade telefonen med mej. Så jag ringde kyrkoherden så hon fick hjälpa mej.
Det ska finnas en extra nyckel på fängelset, sa jag till henne så hon började med att ringa dom och försöka få tag i fängelsediakonen som åkt på semester. Men när de letat klart och fått ut nyckeln från fängelset så var det ju fel nyckel så klart. Jaha... nej då får vi ringa till en arbetskollegas man som är låssmed. Och när han väl kom så gick det på två minuter, vilket var skönt. Men snacka om att jag vara arg på mej själv! Jag är sååå dum!
Jaja... nu hoppas jag att jag inte gör om det här. Och sen konstaterade kyrkoherden att ett lås som man måste låsa för att det ska stängas är nog en bra investering nångång i framtiden. Så slipper förvirrade volontärer låsa sej ute och vara jobbig mot folk en sen lördagkväll....
Det mest klockrena är ju att det är kvällen innan jag åker till Taizé... *suck*
Hade det varit en vanlig kväll hade jag ju kunnat sova någonannanstans inatt och ordnat upp det i morgon... men icke... jaja... nu är jag inne iaf och ska packa det sista. Jag skriver en "sista hälsning" (vad begravningsaktigt det låter) i morgon innan jag åker.
Torsdag
Började klockan 8:00 med storsamling. Alla som arbetar i hela pastoratet kommer till Kyrkans hus och har möte... sen var det planeringsmöte, konfirmander och föräldramöte för konfirmandföräldrarna. 8-19:30, ganska bra va ;)
Känner mej ganska sliten nu. Det blir nog en tidig kväll ikväll med. Igår la jag mej 20:00 och det var så skönt!Jag längtar så till Taizé. Jag har planer på att avlägga någon form av tysthetslöfte. Pratade med Richard om det igår och han sa att man kunde göra det för två dagar, och jag tror jag behöver det. Bara sitta och vara introvert, bara fokusera på mej. Det låter väldigt trevligt. Sen har jag bara väntat på ett tillfälle att få läsa mer i bibeln men tiden har inte funnits, så jag tänkte passa på att göra det med under mina två tysta dagar. Bara läsa, reflektera, skriva... visst låter det skönt?!?!
Jag ska nog ta med mej en bok av John Ajvide Lindqvist också. Fick låna en av syster yster när jag var hemma förra helgen. Får se hur mycket jag får med mej... 15 kg är det ju som gäller. Kan bli marigt...
Nej. Dusch och sen säng tror jag låter som en bra plan för kvällen.
Puss
/ Jenny
Närhet
Tänk att få krypa upp hos någon och få en puss
Vad mysigt det vore
Långlunch
Sen känner jag att jag behöver fokusera på att varva ner lite. Tempot är väldigt högt just för tillfället och jag måste lära mej att slappna av. Jag är väldigt dålig på sånt känner jag. Tänkte ta en kort prommenad vid älven om ett par minuter. Jag ska bara fixa lite noter och skicka iväg dom för jag har haft dåligt samvete över dom i flera månader nu så det är dags att göra något åt det.
Helgen har jag ju som sagt spenderat hemma. Åh, vad fantastiskt det var!
Och i söndags så var jag i kyrkan. Jag gick mest dit för att Alf är präst i Mangskog nu och han är så bra. Jag älskade verkligen hans predikan! Jesus är vårt hopp var temat...
Hans predikan fick mej att tänka på en psalm, nummer 270. Den psalmen har följt med mej de senaste 5-6 åren. Texten är så här:
När ingen ljusning alls jag finner,
när natten aldrig vill ta slut,
när all min kraft, mitt hopp, försvinner,
när all min tro vill slockna ut,
när marken rämnar för min fot
var finns ett fäste för min tro?
Du, Herre, lindra kan min smärta.
I tvivlets natt är du mitt ljus.
Du tröstar själv mitt sorgsna hjärta,
med glädje fyller du mitt hus.
Du är mitt fäste och min grund,
du räddar mig i tvivlets stund.
Till dem som sörjer och som klagar
du kommer än med glädjens bud.
Du fyller deras tunga dagar
med hopp och tillförsikt från Gud.
Vid deras sida fast du står.
Din godhet varar år från år.
Du är min tröst i natt och fara:
ur mörkret skall din morgon gry.
Ditt rike skall du uppenbara
och tvinga nattens skuggor fly.
På mörkrets välde gör du slut
och leder mig i mörkret ut.
Jag älskar den här psalmen och fortfarande så säger den mej så mycket och jag rörs till tårar var enda gång jag läser den! Första versen har suttit etsad fast i min hjärna och en kväll så gick den bara runt. Jag kände att jag var tvungen att få ur mej det jag tänkte och då skrev jag en dikt, eller det var en dikt till en början och sen kände jag att det var en bön. Men den ska jag inte skriva här... det blir så långt då ;)
Men den här psalmen alltså...
Texten är helt fantastisk. Och alltid när jag har det jobbigt eller mår dåligt så kommer jag tillbaka till den...
Det är helt otroligt vilken påverkan den har haft på mej egentligen.
Nej, nu ska jag göra klart och ta mej en lite prommenad i grådiset.
All kärlek!
// Jenny
