Bön
Ibland är det rött, ibland gult och ibland grönt...
Grönt är ju ganska självklart, varsågod! Kör på!
Man får det man vill...
Rött är ju oxå ganska självklart, nej... Du får inte. Det kommer skada dej.
Men gult... den färgen tycker jag inte om. Den betyder ju: inte just nu, du måste vänta.
Det känns som om jag nästan alltid får gult ljus... jag får stå vid stecket och vänta...
När ska jag få grönt ljus egentligen?!?!
Jag vill inte vara ensam mer...
Askonsdag
Jag gillade verkligen GT-texten...
Som ni fastar i dag blir inte er bön hörd i höjden.
Är det en sådan fasta jag vill se: en dag då man späker sig,
hänger med huvudet som ett strå, ligger i säck och aska?
Kallar du det fasta, en dag som behagar Herren?
Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok.
Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum,
ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen!
Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas.
Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.
Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: "Här är jag."
Jesaja kapitel 58, vers 4 - 9
Den sa mej väldigt mycket när jag läste den. Sen satt jag även och tänkte på att det alltid finns någon som har det värre. Jag har det ganska kämpigt just nu av olika anledningar, men jag uppskattar det som finns omkring mej. Jag satt och tänkte att även om jag har det riktigt jobbigt nu, så finns det människor som inte har det skyddsnätet som jag har omkring mej. Mina föräldrar ställer upp hela tiden och jag har massor av vänner som finns där för mej. Tänk de som inte har det!
Ibland känner jag att jag inte uppskattar alla som hjälper mej tillräckligt, men till dej som känner dej träffad:
Utan dej skulle jag aldrig orka! Du är verkligen GULD värd för mej! Min ögonsten.
Ingen nämnd, ingen glömd ;)
Jag fick även vara med och dela ut nattvarden. Jag tycker att det är väldigt speciellt att få det uppdraget. Här förmedlar jag Jesus blod till någon, jag är en del i förlåtelsen som de får. Jag känner stor ära i att få vara en länk mellan Gud och den som tar emot nattvarden. Det är så fint, Kristi kropp, för dej utgiven. Jesus gjorde det här för dej, och dej och dej. Han gjorde det för oss alla för att vi ska få evigt liv och kunna vara med honom och Gud sen.
Den här Askonsdagsmässan var precis vad jag behövde känner jag :)
Älskar dej!
// Jenny
Långlunch
Sen känner jag att jag behöver fokusera på att varva ner lite. Tempot är väldigt högt just för tillfället och jag måste lära mej att slappna av. Jag är väldigt dålig på sånt känner jag. Tänkte ta en kort prommenad vid älven om ett par minuter. Jag ska bara fixa lite noter och skicka iväg dom för jag har haft dåligt samvete över dom i flera månader nu så det är dags att göra något åt det.
Helgen har jag ju som sagt spenderat hemma. Åh, vad fantastiskt det var!
Och i söndags så var jag i kyrkan. Jag gick mest dit för att Alf är präst i Mangskog nu och han är så bra. Jag älskade verkligen hans predikan! Jesus är vårt hopp var temat...
Hans predikan fick mej att tänka på en psalm, nummer 270. Den psalmen har följt med mej de senaste 5-6 åren. Texten är så här:
När ingen ljusning alls jag finner,
när natten aldrig vill ta slut,
när all min kraft, mitt hopp, försvinner,
när all min tro vill slockna ut,
när marken rämnar för min fot
var finns ett fäste för min tro?
Du, Herre, lindra kan min smärta.
I tvivlets natt är du mitt ljus.
Du tröstar själv mitt sorgsna hjärta,
med glädje fyller du mitt hus.
Du är mitt fäste och min grund,
du räddar mig i tvivlets stund.
Till dem som sörjer och som klagar
du kommer än med glädjens bud.
Du fyller deras tunga dagar
med hopp och tillförsikt från Gud.
Vid deras sida fast du står.
Din godhet varar år från år.
Du är min tröst i natt och fara:
ur mörkret skall din morgon gry.
Ditt rike skall du uppenbara
och tvinga nattens skuggor fly.
På mörkrets välde gör du slut
och leder mig i mörkret ut.
Jag älskar den här psalmen och fortfarande så säger den mej så mycket och jag rörs till tårar var enda gång jag läser den! Första versen har suttit etsad fast i min hjärna och en kväll så gick den bara runt. Jag kände att jag var tvungen att få ur mej det jag tänkte och då skrev jag en dikt, eller det var en dikt till en början och sen kände jag att det var en bön. Men den ska jag inte skriva här... det blir så långt då ;)
Men den här psalmen alltså...
Texten är helt fantastisk. Och alltid när jag har det jobbigt eller mår dåligt så kommer jag tillbaka till den...
Det är helt otroligt vilken påverkan den har haft på mej egentligen.
Nej, nu ska jag göra klart och ta mej en lite prommenad i grådiset.
All kärlek!
// Jenny
V for Vendetta
Idag har jag faktiskt upptäckt en till.
Just nu sitter jag och skriver på förbönen till gudtjänsten på söndag och jag har läst en del texter för att få ett grepp om vad temat handlar om. Temat är Den yttersta tiden, vilket känns som ett tungt och svårt tema.
Evangelietexten är från Matteus 24:3-14 och handlar om när lärjungarna frågar Jesus om tidens slut och när han kommet tillbaka.
Jesus beskriver allt som kommer att hända, människor vänds mot varandra och det kommer jordbävningar och hungersnöder. Och detta är bara början.
Men han säger också, var inte rädda!
Jag fick lite urklipp från en av prästerna när jag frågade hur man kan tolka texterna och i ett av dom så hittade jag en text som direkt fick mej att tänka på V for Vendetta.
Varför människor ofta inte vågar gå in bakom sitt eget skal beror på rädlan för att hitta rädslor inom den egna personligheten. Det är ett obehag som gärna förträngs. Ändå så talat Jesus här i klartext. Det kristna lärjungaskapet innebär kraft att övervinna samtliga rädslor som människan bär på. Rädslan för hungersnöd, jordbävning, att bli plågad och dödad, hatad och angiven, allt som människan vill undvika och därför underkastar sig makten, i tron på att underkastelsen i sig ska frälsa ifrån det onda. Jesu väg är den motsatta. Att gå in och igenom det onda och övervinna rädslan med Andens kraft som är verksam hos den som med trons öga ser den sanna verkligheten. Kristusverkligheten.
Min koppling till V for Vendetta är väl ganska klar va?
Att göra sej fri från rädslan...
Jag bara måste se den filmen igen :)
