Life goes on...

Ja då var det måndag igen och jag har tagit mej i genom den här helgen med.

Jag är faktikst ganska trött efter helgens bravader. Både fysiskt och psykiskt. Jag har tagit ledigt från onsdag lunch till fredag för att åka hem och krama på alla. Jag har så stort behov av det när döden har knackat på dörren. Jag måste få åka hem och krama alla och säga till dom hur mycket jag tycker om dom, för vem vet vem som försvinner nästa gång.

Imorgon ska jag iaf åka till Borås med några barngrupper. Vi ska gå på Navet, någon sorts pröva-knasiga-saker ställe, och sen ska vi gå på bio. Sen är det torgcafé på onsdag och sen åker jag hem.

Nej, nu ska jag kolla min tvätt och gå och lägga mej.

Puss på er alla! Jag älskar er!

Tirba

Idag är ingen rolig dag

Egentligen har jag haft ganska kul idag, var med Karin ut i skogen och lekte med hennes scouter.
 Men telefonsamtalet jag fick i morse klockan 8 var inte roligt alls.

Igår eftermiddag så ringde mamma till mej och berättade att min gammelkatt Tirba hade fått njursvikt. Farbror doktorn hade sagt att de skulle se hur det utveckalde sej under helgen och sen avgöra, men det var för tidigt at säga något. Det kom ju som en chock att Tirba var så sjuk...

 I morse så kom då samtalet. Jag visste egentligen vad det handlade om innan jag svarade. För i min familj ringer man inte 8 en lördagmorgon om det inte är något väldigt viktigt. Tirba hade blivit sämre under natten och hade inte druckit något själv alls. Hon var så dålig så att enligt mamma så handlade det bara om några timmar. Så beslutet fattades, hon skulle få dö.

Det kändes så hemskt att inte få vara där och säga hejdå till henne, min älskade stor pisse. Men det var ju det bästa för henne. Så 11 idag ringde mamma och berättade att nu var det gjort...

Usch, det känns så konstigt att tänka att det bara är en katt som möter en när man kommer hem. Och inge knaskatt som ligger i fönstret på morgonen och spanar ut över trädgården. Det känns fortfarande overkligt. Jag har beslutat mej för att åka hem nästa helg på söndag. Måste bara få åka hem och pussa på Trulsa vännen som är kvar.

Vulkanutbrottet är över

Nu har jag fått prata med min gumma :)

Jag har nämligen fått en själavårdare på jobbet och jag fick prata med henne nu i eftermiddag, så nu känns allt bättre. Jag har också fått prata med min handledare och vi har insett vad som gick snett och hur vi kan undvika det. Så nu är det förhoppningsvis över.

Ska bli väldigt skönt att åka till min Karin i helgen och få ladda en annan känsla i kroppen. Så kan jag komma tillbaka på måndag och vara gladare :)

Ahhh... jag blir så förbannad!

Ja... *suck*

Jag är fortfarande väldigt förbannat arg. Jag hatar verkligen att vara så här arg men hur jag än försöker komma över det så går det inte!

Det gick ju skit igår då när jag blev tvingad att sjunga. Jätteroligt, inte. Och det la sej som en dimma runt mej hela dan. Jag bara utsöndrade ilska.
Framåt eftermiddagen blev det bättre. Det var någon gubbe här och kåserade och berättade historier för våra pensionärer, så då fick jag skratta lite. Sen hade jag juniorerna, och jag blir alltid glad när jag har mina barngrupper. Dom är ju det bästa som finns. Barn är så lätta att ha och göra med, verkligen!
Men efter det så fick jag huvudvärk när jag skulle ha ungdomsgruppen. Det var ju ingen höjdare, men jag överlevde det med.

Det som irriterar mej så ofantligt idag är det faktum att jag har fått beröm för det jag gjorde igår. Att det var bra att jag ställde upp och att det var bra att jag försökte, det kan jag gå med på. Men att jag får beröm för att jag sjöng bra, då kan dom slänga sej i väggen. jag blir så fruktansvärt arg att människor säger så till mej.
När jag ska beskriva ett bra uppträdande innefattar det INTE orden: kan inte texten, kan inte melodin. Om jag hade lyssnat på mej själv hade jag funderat över vad det var för mähä som sjöng...
Och då vill man inte höra att det var bra.

Just nu saknar jag Sjövik, för där hade folk iaf nog med vett i huvudet att inte beröma någon när dom gjorde något katastrofalt!

Jag vill verkligen inte höra att det var bra när jag vet att det inte var det!
Men få folk att förstå det om du kan...

En kommentar har ju varit att jag inte ska ha så höga krav på mej själv. MEN HALLÅ!!! Ska jag sjunga något så vill jagt ju kunna låten. (Usch vad många svordomar jag har lust att slänga med i varje mening)
Kontinuelig träning så att låten sitter och man kan iaf melodin. För kan man det så går det ju att hänga med någorlunda. När jag skulle sjunga igår så kände jag, jag vet ju inte ens vilken nästa ton är... *åh*
Jag blir så arg!

Grrr...

Den här dagen börjar ju bra.

Sitter och är lite små irriterad över att jag nu måste lära mej en låt på 3 timmar som jag sen ska sjunga... okej. Inte kul alls. Men det är väl bar att gilla läget. Får se till att jag inte hamnar i samma situation igen. Men jag är irriterad iaf.

Nej, nu får jag släppa det!

*andas lugnt*


Annars så är det ganska bra just nu. Hade ju miniorer igår, det var väldigt roligt! I Tidaholm finns det en närradio som vi har spelat in ett program till. Jag och den andra ledaren fick spela in lite prator igår. Ska bli minst sagt underhållande att höra det programmet senare... *ler*

Usch, jag hatar att vara irriterad. Det är inte bara att jag måste sjunga, utan massa andra småsaker. Det är tur att jag ska åka till Karin i helgen. Hoppas att saker och ting kan släppa lite då. 


Måndag igen / Tacos igen / Göteborg igen

Då har ännu en helg passerat och även denna helgen åkte jag till Göteborg. Jag känner att jag upprepar mej ganska mycket ;)

Sara åkte nämligen till Göteborg nu i helgen för att hälsa på en vän och då passade jag på att hälsa på henne med. Vi hade väldigt kul! Vi tog svängen förbi Världskulturmuseet vid Korsvägen. Det är nog mitt favoritmuseum.
Sen åkte vi ut till Sannegårdshamnen och hälsade på Gabriel och Kerstin samt hämtade mitt paraply och min vandringsstav som jag glömde där förra gången jag hälsa på dom. Vi blev bjudna på te och satt och pratade lite. 
Sen begav jag och Sara oss ut till Biskopsgården och hälsade på Elias. Det var roligt att se honom och att umgås med honom mer än 30 minuter som det blev förra gången... fast det var ju mitt fel att det blev så kort tid.
Sen åkte jag hem och klockan 02:55 var jag i Tidaholm. :)

Söndagen spenderade jag med konfirmandassistenterna. Vi anordnade en liten grej för dem där de skulle få leka lite med varandra och ha det trevligt. Väldigt mysigt. Fick trerättersmiddag och grejer. Kan säga att Blåbärssmulpaj med marsmallows är väldigt gott :)

Idag har jag varit ledig eftersom jag jobbade i helgen. Men jag ska vara med på miniorerna i eftermiddag. Där ska vi äta tacos, precis som vi gjorde på juniorerna förra veckan. Gratis mat är gott *ler*


Friday...

Idag har jag haft jäättetråkigt!

Jag har istort sett bara väntat på att det ska bli lördag så jag får åka till Göteborg och krama på Sara...
Jag har ju försökt anstränga mej och städa lite, men det har gått sådär. Sen har jag målat lite porslinsfigurer men det tröttnade jag på oxå. Men något som jag har gjort idag, och som jag gjorde bra, var att jag gjorde hemlagat potatismos :) Det var gott.

Nu sitter jag mest och väntar på att tvätten ska bli färdig så jag kan gå och lägga mej... Jag ska gå upp tidigt i morgon för bussen går 8:00 prick. Så för att hinna göra mej vacker, eller vackrare ;), så ska jag gå upp 6 hade jag tänkt mej. Och då behöver man sova.


Storsamling och besök på äldreboende

Dagen har varit fullspäckad!



Det inleddes med Mässa klockan 8:00 i morse. Sen hade vi storsamling med alla som jobbar inom Pastoratet. Det var intressant. Så jag blev presenterad för alla. Det känns underhållande att jag har jobbat här i 1½ månad och inte träffat alla än, men det var några nya ansikten bland vaktmästarna.

Sen hamnade jag på ett bananskal och fick åka med till Hellidshemmet (tror det heter så) och vara med på en gudstjänst där. Det kändes dom om jag var tillbaka. Jag jobbade på ett äldreboende för dementa i somras så jag fann mej ganska fort där. Ibland så saknar jag mina gubbar och gummor.
Men gudstjänsten var fin och det var roligt. Efteråt blev vi bjudna på kladdkaka på dagvården. Väldigt gott kan jag säga. Och jag kände att det var ett tag sen som jag åt kladdkaka... är nog dags att göra en tror jag :)

Sist för dagen var Konfirmanderna. Vi hade ett pass ute i Norra Kapellet. Alla helgons dag närmar sej ju så vi beslöt att redan nu börja prata om döden och allt som hör till. Det var en rolig lektion.
Jag känner att även jag lär mej saker ibland.

Man lär så länge man lever!


Första från Tidaholm

Ja... jag har tyckt ganska länge att det har varit dags att skriva något från Tidaholm, men när man jobbar inom kyrkan så har man så mycket att göra så man hinner inte med så mycket annat... eller är det bara jag kanske ;)

Iaf, nu har jag börjat mitt Volontärår i Svenska Kyrkan och hittils så har det varit jätteroligt!
Mina veckor är ganska fullspäckade med allt från miniorer och juniorer till ungdomsgrupp och komfirmander till gudstjänstgrupp och annat jag kan hitta på.
Tidaholms församling, som jag har hamnat i, har verkligen en bred verksamhet!
Dom har oxå ett torgcafé varje onsdag då det kommer massa tanter som säljer kaffe och kaka till billiga priser. Idag hade det till exempel kommit över 250 personer. Det är inte dåligt av våra pensionärer att först baka alla kakor och sen stå och sälja dom samt diska efter alla. Sån vill jag med bli när jag blir pensionär ;)

Det var i alla fall en lite lägesrapport från mitt liv här i Tidaholm. Nu måste jag gå iväg för att förbereda seniorgruppen (som är en tonårsgrupp), för vi ska måla spargrisar ikväll :D

Puss på er alla // Jenny

RSS 2.0