aniviel

Snacka om att det har varit en fullspäckad dag. Det var sååå roligt att träffa alla Volontärerna igen. Och det är så skönt att vara på ett ställe där man kan kramas och mysa hur mycket som helst. Men just nu är jag bara trött och har ont i buvudet så en värktablett och sängen blir det nog för mej.

Har en del att tänka på med... om livet och allt runt omkring.
Det är ganska skönt att vara på andakterna och andas lite. Har bestämt mej för att inte vara med och spela på alla andakter den här gången. Förra kursen spelade jag ju på alla utom två, och då har vi morgonbön och kvällsbön, så det blev ett par andakter det.

När vi hade andakt förut kom jag att tänka på en psalm, Öppna mina slutna händer så att jag kan ta emot, öppna mina slutna ögon så att jag kan se, öppna också hela hjärtat.....
Sen kommer jag inte ihåg mer. Men den psalmen påminner mej om en väldigt lång dikt jag skrev för ett par år sedan som handlar om att Gud ska öppna mej, göra mej villig att se och att höra.
Jag och min rumskamrat pratade lite om mörkret förut, för när något är mörkt så blir allt mörkt. Vägen som man vet ligger där och som man vet hur den ser ut blir helt plödsligt väldigt osäker och även fast man vet att den är okej så trevar man. Så känner jag mej nu. Jag vet inte riktigt....