aniviel

Jag har varit hemma i skogen hos mor och far sen igår och det är jätteskönt. Idag har vi varit i Karlstad, jag, mamma, mormor och Sara. där shoppade vi loss ordentligt. Ja, inte jag, men dom andra ;)
Sen kom mormor och morfar över vid 18 tiden för att äta tacos. Det är så härligt att se dom. Morfar mår mycket bättre nu än sist jag såg honom och mormor snurrar på som vanligt.

Nu har jag ju även hunnit bekanta mej med nytillskottet i familjen, Trixie. Snacka om ett litet energiknippe. Så söt :)

I natt så sov hon hos mej en sväng. det var jättemysigt. Jag har verkligen saknat att ha katt... det är lite ensamt i Tidaholm ibland. Men det funkar det med. Trulsa, den nyblivna gammelkatten, tar det ganska bra tycker jag. Mamma var lite orolig att Trusla inte skulle tycka om det och rymma... men hon har stannat kvar.

Åh, jag måste bara berätta vad jag har fått i väldigt förtidig födelsedagspresent. Vi var inne på Eldopalen i Karlstad och där hittade jag en ulljacka med fleece som foder. Jag kände direkt att det kan vara bra att ha en sånn. Den såg varm och skön ut. så mormor och mamma köpte den åt mej i väldigt förtidig födelsedagspresent ;)

Så nu kommer jag se mer bohemisk ut än vad jag egentligen är när jag åker till Taizé om en vecka, med ulljacka och palestinasjal.

Jag tyckte det var lite underhållande idag när vi kom ut från Mitticity, köpcentrat i centrala Karlstad. Där stod kommunisktiska partiet och RKU och hade en... hm... ja någonting och delade ut lappar om att man skulle bojkotta israeliska varor för att inte stödja ockupationen. Och jag råkade ju ha på mej syrrans palestinasjal och en kille stack ett infoblad i min hand och sa nått om att bojkotta Israel och inte stödja ockupationen. Sara sa efteråt att det var ju klart att han skulle stoppa ett sånt blad i min hand, eftersom jag hade palestinasjal. Nu är det så att jag har palestinasjal för att jag tycker det är snyggt och för att just den sjalen är så varm och skön, så det är inget politiskt ställningstagande. Men jag kom på senare att det hade varit underhållande att säga "Nej jag är proisraelisk och stöttar invasionen", bara för att se reaktionen. Jag tycker det är underhållande att leka med stereotyper och fack som man hamnar i bara för att man ser ut på olika sätt, har på sej speciella saker eller är något speciellt. Men jag är egentligen för feg för att göra det ordentligt. Jag skulle tillexempel aldrig ha kunnat säga så till killen. Men det hade varit spännande att se reaktionen.
Jag ska kanske förtydliga att jag inte har tagit ställning i Israel-Palestina frågan, bara så ni vet ;)

Nej, nu ska jag lägga mej på mor och fars säng och titta på Körslaget med mamma och yster.

Puss och kram på er!
                                // Jenny

Jag har hunnit städa rummet och toaletten, men köket ser ut som hej-kom-och-hjälp-mej. Jag tänker att jag röjer köket men dammsuger och torkar golvet i morgon. Det börjar bli sent nu och jag är trött.

Dagen har varit väldigt... hm... ja något. Som alla torsdagar så började den 8:00 med att arbetslaget träffas och har lite möte. Sen fortsatte det med konfirmandplanering och lunch. Efter lunch satt jag, Peter, Petra, Richard och Martina och planerade sommarkonfirmanderna som vi ska ha på måndag. Det blev förintelsetema eftersom det är förintelsens minnesdag på söndag. Så vi spånade lite idéer och jag kom att tänka på en bok jag läst, en av de bästa faktiskt. Just då kom jag inte på vad den hette men 20 minuter senare kom jag på det. Vid avgrunden av Gitta Sereny. Boken är en intervjubok med Franz Stangl som var kommendant i Treblinka. Det är en väldigt bra och intressant bok. Jag ska läsa lite ur den som inledning på vår konfirmandlektion på måndag, så det kan bli spännande.
Eftersom jag inte äger boken så fick jag bege mej till biblioteket med mina kryckor... men det gick bra det med ;)
Det värsta var ju att när jag var utanför biblioteket så upptäckte jag att jag inte hade med mej mitt lånekort, men jag hade en snäll bibliotikarie så jag fick låna iaf :D

När jag kom tllbaka så var det bara att slänga sej in i konfirmandundervisningen av torsdagsgruppen. Det var en bra lektion med tema Bön. Vi pratade vanlig bön, Herrens bön och vilka böner som förekommer i gudstjänsten.

Sen så fick jag ju mitt städryck. Men orken börjar mattas av nu så jag ska nog snart ge mej och ta mej en dusch....

I morgon så ska jag packa inför Flämslätt och möta upp med Martina. Vi ska gå och prata med en tatuerare i stan. Det ska bli riktigt roligt för jag har velat tatuera mej igen väldigt länge nu. Det är ju ändå 5 år sen jag tatuerade mej.
Så det är mina planer för morgondagen... sen ska jag nog städa klart köket ordentligt och handla lite saker. Typ tvål och schampoo för det börjar ta slut.

Nej... städa någorlunda färdigt var det....

God natt!

             // Jenny

Jag tycker det är helt fantastiskt att jag tog mej hit. Jag kan ju säga att det inte hade gått utan mina fantastiska vänner som hjälpte mej.
Alltså, när jag var liten så utnyttjade jag min syster hela tiden. Hon fick gör allt.
Så dom här dagarna som jag har haft problem med foten så har det varit jobbigt att köra med alla. Susanna kan jag får det, Ronja... kan du hjälpa mej... osv. Jag har jobbat på att inte vara så bossig. Men det har gått bra.
Tack alla sötisar som har hjälpt mej! Vad vore livet utan vänner som ställer upp på en.

Nu ska jag ta det lugnt hela dan. Ska gå på ett möte ikväll klockan 19 men det är allt. Sen ska jag träffa Lena imorgon så får vi se vad som händer sen. Men jag tror jag ska klara av att jobba. Jag vill det iaf.

Puss och kram på alla mina älsklingar!

                                                                         // Jenny

Då var jag tillbaka i Tidaholm igen efter 5 dagar på Helsjön med alla underbara volontärer.
Det var så skönt att träffa alla igen, snacka om att jag har saknat dom! Det är riktigt tomt här hemma nu. Jag är ju van vid att ha minst 20 personer springandes runt mej hela tiden. Visst, lite skönt är det med lugn och ro, men ändå. Fast jag ska åka till Göteborg på torsdag redan för i helgen är det kalas för Kajsa och Susanna som har fyllt år. Så då får jag träffa ett par av dom igen :D

Alltså, ibland facineras jag av hur saker artar sej.

Jag har varit utan min psalmbok hela höstterminen och jag har letat järnet efter den. Så nu tänkte jag att jag skulle kolla om jag hade glömt den under förra kursen. Men, ja, som det ofta är med mej så glömde jag typ bort det. Fram tills i förmiddags.

Jag hade slagit följe med Kajsa, Ronja och Susanna till våra rum så jag hade gått in på "fel" ställe. Så för att ta mej till mitt rum så gick jag igenom källaren. När jag passerade borden så såg jag en psalmbok på bordet. Det var ju inte min för det stod "Helsjöns Folkhögskola" på den, men jag tänkte att jag kanske skulle kolla i skåpet vid väggen. Så jag öppnade skåpet och såg en psalmbok med tillägg stå där. Jag tog den, öppnade och kollade på insidan av pärmen. Där står klart och tydligt Tillhör Jenny Löfgren. Så hela hösten har den stått i skåpet i källaren på Texel. Det tycker jag är lite ödets ironi :)

Nej nu ska jag nog gå lägga mej snart, jag är ganska trött....

Puss på er!
                   // Jenny

Då var det Trettondag jul. Usch vad tiden går fort.

Dagen har jag spenderat genom att städa. Det var ju inte jätterent nu när jag kom hem eftersom jag var sjuk veckorna innan jag åkte till Mangskog. Men nu är det dammsuget och fint.
Sen hade jag Linde, Markus och Otto på eftermiddagsfika. Det var trevligt att prata med dom. De har passat mina blommor och min post under tiden jag har varit borta, så lite fika var det minsta jag kunde göra.

Håller just nu på att tvätta och har tittat på Rabalder i Ramlösa, en revy från Falkenbergsteatern har jag för mej att det hette. Jaja, det är inte lätt.
Nu ska jag gå ner och lägga in min tredje tvätt i torktumlaren. Kan kanske vara bra att börja packa oxå så jag slipper göra det i morgon bitti. Jag ska ju åka iväg på Volontärkurs nummer två. Snacka om att jag längtar efter mina volontärer :)
Pratade med Kilian på msn här om dagen och både han och jag är lite deppiga nu... så vi får krama varandra så mycket det bara går.
Nej, dags att sätta igång. Ju tidigare jag blir färdig destu mer får jag sova.

Lots of love
                    // Jenny

Är hemma i Mangskog igen efter en tripp till Grums där jag hälsade på Jessica och Kim. Det var väldigt roligt att se dom igen, det var inte igår kan jag säga. I går kväll åkte vi till Skoghall och hälsade på Micke oxå, det var nog inte ens i förrgår jag såg honom. Jag hade jättekul :)

Imorgon är det dags att bege sej tillbaka till Tidaholm. Mamma och mormor kommer skjutsa mej dit, snacka om lyx ;)

Sen blir jag hemma i två dagar så åker jag på Volontärkurs sen. Det ska bli så himla skönt. Jag har haft det lite stormigt de senaste dagarna så det ska bli skönt att få rensa ur min ryggsäck lite. Jag har sagt och gjort saker som jag tror att jag ångrar... men jag ska känna efter och sen försöka reda upp mitt trassel som jag lyckats skapa mej, på något sätt.

Jag har ju länge velat tatuera mej och jag har flera olika motiv jag skulle vilja ha. Nu har jag hittat ett till. Jag vill ha en fågel Fenix mellan skulderbladen.
Jag har varit med om en del skit i mitt liv redan, och fågel fenixen är för mej en symbol på att hur jävligt det än blir så reser jag mej upp ändå... Tror det skulle bli en bra tatuering för mej. Men vi får se. Jag har ju lovat att tatuera mej samtidigt som syrran och mamma, men vi får se hur det blir.

Jag orkar inte sova... tankarna bara maler hela tiden.

Alltså, jag har en egenskap som jag gärna skulle ha bytt bort om jag fått.
För den har åsamkat mej så mycket smärta genom åren så det är inte sant.

Grejen är att jag engagerar mej alldeles för lätt känslomässigt.

Sen litar jag väldigt lätt på människor, blåögd skulle man kunna beskriva mej.
Och det är ingen rolig egenskap att ha tillsammans med engagemanget.

Min ömma moder sa en gång till mej att jag ska passa mej för att engagera mej för mycket och att lita för lätt på människor, för en vacker dag kommer jag bli ordentligt sårad... om hon bara visste hur rätt hon hade. Och om hon bara visste hur många gånger det har hänt. Jag tror inte hon vill veta, och jag kan säga att jag har tappat räkningen.

Jag tar tillbaka det jag skrev. Jag vill nog egentligen inte byta bort mitt engagemang och min blåögdhet för egentligen så har de gett mej mycket glädje oxå. Men just när det gör som ondast, då skulle jag gärna vara utan dem.

Jag fattar ingenting!

Det är helt sjukt. När jag tror att jag äntligen fatta vart livet är på väg och vad som ska hända, ja då vänder helt plödsligt vinden riktning och jag är lika lost som innan....
Jag bli så jäkla trött på det! Varför ska det vara så?
Visst livet är väl kanske inget man ska förstå sej på men ibland vore det skönt att behålla illusionen av att man gör det längre än några dagar.